PRSS-SIDA: http://sockerpress.tumblr.com/
Gästkonstnär på premiären av Socker för min Honung den 2/6: Leif Cleasson.
Vi visar bl.a bilder är ur serien Moral Statement som är gjorda i en postdokumentär tradition och tillägnande Valerie Solanas och Markis De Sade.
Visas på Barbros bioduk + jag och Frida visar en massa annat hjärteskärande på temat Nothing but a Heartache
Vigsel i stadshuset och fest på Marabouparken 19/5
Foto: © Nadja von Bahr
Premiär för Socker för min Honung! Kolla event
Premiär Socker för min Honung: “NOTHING BUT a HEARTACHE”
Alienationen, Esteban Gonzalez och Yngve Lewnés musikprojekt som precis i denn stund färdigmixar svart som ni kan lyssna på här: smakprova fr Alienationen
Erik Nyberg aka Nyp0n aka Mamma-Erik kommer spela sina gamla soulvinyler
Här kan du lyssna på en Nyp0n http://soundcloud.com/nyponumyo
Men det blir lite mjukare stil hos oss, den mannen kan fan spela allt! Mästare på svart musik, från Umeå, nu bosatt i Stockholm där han förutom att spela (med Heh och Umyo) och producera musik, även arbetar som narkosläkare. Men den 2a juni ska han väcka er! Styr alltid ett galet dansgolv!
Moa läser Den första flickan skogen möter!
Socker för min Honung startar klubben på Barbro i Hornstull!
Nu kan jag avsölja att stället, det första vi pratade med och där vi allra helst ville husera pga den trevliga stämningen, mysiga lokalerna, trevliga personalen och fantastiska filmprojektorn är BARBRO i Hornstull. Barbro ligger i Brofästets gamla lokaler, vid just brofästet på Bergsunds strand. Liksom en nivå ovanför Strand. Just nu håller vi på att sy ihop schemat, så jag återkommer med datum.
www.facebook.com/Sockerforminhonung
www.sockerforminhonung.tumblr.com/
Dessutom har vi gjort en massa bra bokningar, bla Emma Bates, CK, Linedance Fever, Fallen Timbers, Alienationen, Förlusten, Ella Frenning
Dj Mamma-Erik (aka Nypon bl.a. Umyo och Heh), Dj Fonky, Dj duon Paaniq,
dansarna performance artisterna Kajsa Sandström och Ylva Henrikson, med projektet Con/text. Det kommer även säljas närprocucerad honung samt finnas en speciladrink som passar temat!
och EDIT nu har just Kool dj Dust /Daniel Savio samt Simon Ohlsson (Silverbullit) sagt att de vill medverka! Vi syr så sakta ihop planeringen!
Jag har också tagit en massa bra bilder och köpt roliga rekvesita till en mängd av våra teman, detta är verkligen skoj att förbereda!
Vi passade även på att ta lite Grace Jones inspirerade bilder när vi var på Emma Bates releasefest på Bar Rouge!
Den första flickan skogen möter av Moa Eriksson Sandberg kommen från tryckeriet!
Moa håller i sin bok, med mitt foto (och nagellack som hon målade hemma hos mig under en mysig fika!)
Bilden är spegelvänd, lite, men inte mycket ändrad i färgerna och lite beskuren. Bra jobb Erik Sandberg som gjort den grafiska formen!
Hela bildserien Minnesnotering där har en egen sida: www.nadjavonbahr.tumblr.com
Jag kommer visa bl.a. orginalbilden, 100 x 150 cm, på Café Morsans 2-års fest den 12/5. Tobakspinnargatan 7, öppet kl 15- sent.
Förmodligen kommer det finnas möjlighet att kika på bilderna även efter festen eftersom min ateljé ligger i lokalerna.
En annan av bilderna jag kommer visa på Morsan: Sluter inga avtal, 100 x 150 cm c Nadja von Bahr 2011
Det var ett tiotal väktare på plats, så de borde enkelt kunna hålla henne i styr utan att sitta på henne, och när polisen kom tvingade de henne att gå, trots att hon haft en man sittande på sig i vad jag uppskattar som minst 20 min, i en ställning som en normaltränad människa klara att stretcha framsida lår i ca en halvminut. Hon skrek att hon inte kunde gå pga smärtan i benen. Poliserna eller väktarna kunde enkelt ha burit henne.
Hon var så pass psykiskt och fysiskt nedbruten av det våld hon utsatt för att hon inte kunnat göra någonting. En av de kvinnliga väktarna jag försökte prata med hänvisade till : “men ni skulle veta vad hon gjort mot min kollega”. Vad hon än gjort, så rättfärdigade det inte att de använde mer våld än situationen krävde. Det var ren och skär hämnd.
Hur ska den här unga tjejen någonsin kunna känna förtroende inför ordningsväsendet? Hur ska vi som blev vittnen till det här (det finns fler som är redo att vittna och som filmade) någonsin känna oss trygga i tunnelbanan?
Ljudfil från en av de videoupptagningar jag gjorde med min iphone när jag blev vittne till hur en tjej, i gissningsvis 16-års åldern, blev utsatt för övervåld av väktare på Slussens tunnelbanestation. Om någon sett, hört eller känner någon av de inblandade får de gärna höra av sig till mig. Händelsen kommer givetvis polisanmälas.
Det väktarvåld jag blev vittne till i lördags ser jag som en rak följd av vårt samhällsklimat och en privatiserad kollektivtrafik. Nästa gång du röstar, fundera på vilket samhälle du vill ha, ett där 16-åriga tjejer blir utsatta för tortyrliknande övervåld av en vuxen karl som sitter på hennes ben, medan hon bönar och ber, hysterisk och livrädd att bara få sträcka ut benen?
ps
Jag lägger upp fler bilder (där ansiktet inte syns) så fort jag har tid, vill inte lägga upp hela videon utan tjejens godkännande. Se posten över för bild om du kommit hit via twitter.
Socker för min Honung startar klubb i sommar!
Nu har jag och Frida Stålnacke fått klart att vårt drömställe, BARBRO på Hornstulls Strand, (fd Brofästet, ovanför Strand) i Hornstull, som är exakt lagom stort, har perfekta förutsättningarna för bra dansgolv och att visa fina projektioner, och dessutom ligger i våra favorit kvarter i Stockholm, vill boka in Socker för vår Honung i vår/sommar, så nu kör vi på!
VÅR BLOGG: www.sockerforminhonung.tumblr.com
VÅR FACEBOOKSIDA: Klicka gilla om du vill hålla dig uppdaterad om var och när vi spelar www.facebook.com/Sockerforminhonung
Bilder från tema: “Welcome to the Jungle” samt vår logga, skriven med flytande blomsterhonung…
Fest “Chez konstnären Nadja”, Metro kom förbi!
Reportern Johan Kellman Larsson på tidningen Metro kom och hälsade på när jag hade förfest innan klubben “Too Darn Soulful” förra fredagen. Johan, bekant med en av mina vänner, var en mycket sympatisk kille som kallar mig “den supertrevliga värden Nadja som visar sig vara en northern soul tillbedjare av rang” och den manliga delen av mina gäster “några vansinnigt snygga 30-plus snubbar i jeansjacka som stampar takt och bläddarar vant i skivbackarna efter soulfavoriten”! Vi passade på att spela lite av mina skivor, mycket soul såklart eftersom vi skulle på soulklubb, men även mina franska singlar och annat gôtt.
På bilden håller jag upp en av mina snyggaset skivor, Les Chattes med Geraldine, som jag blev så otroligt glad över när jag hittade på Ebay efter mycket letande!
Här är spotifylistan jag satte ihop för att spegla ungefär vad vi lyssnade på. Dock så finns tex inte Les Chattes med Geraldine mfl av vinylsinglarna på Spotify.
edit: Hur hitar man till Too Darn Soulful? Jo man blir medlem och betalr medlemsavgiften i förväg, ni finner all info här: Too darn Soulful på facebook
Ska vi diskutera tårtan bortanför grädde och marsipan?
Jag hoppas att debatten om Makode Lindes tårta kan komma att handla om detta istället:
- Är diskrepansen för stor mellan konstvärlden och den stora allmänheten, inkl de media som rapporterade om verket som skandal? Är samtidskonstnärer så vana att tala för invigda att de glömmer att de utanför sin kontext blir missförstådda? Är inte detta en återupprepning av Anna Odell skandalen, där upprördheten egentligen handlar om att en konstnär tar sig friheter i konstens namn?
-Har media för liten förkunskap om samtidskonst för att kunna rapportera om den på ett sansat sätt?
-Har kulturministern för lite kunskap om samtidskonst och dess arbetsmetoder för att förstå att hon blev en del av verket genom att skära upp tårtan och tom mata konstnären med “sitt eget kött” dvs tårtan? Bör hon i så fall vara kulturminister?
-Saknar kulturministern totalt redskap för analys av den typ man använder i postkolonial teori? Någon som frågat henne om hon brukar fundera på “Den Andre”?
-Förutom kritiken från Afro svenskarnas förbund har det även kommit kritik att Makode Linde som afrosvensk man inte har rätt “spela” afrikansk kvinna. Har det någon betydelse att han är en öppet homosexuell afrosvensk för tolkningen? Å då menar jag, får bara män tala om mäns situation och kvinnor om kvinnors, och homosexuella om homosexuellas, eller borde inte alla hens försöka förstå varndra utanför könsgränser?
-Förstår folk inte symbolik, travesti och ironi? Dessa retoriska grepp har ju använts sedan antiken för att föra fram viktiga poänger inom olika konst uttryck! Vad hände med undervisningen i den svenska skolan?
och slutligen, om tårtverket var rasistiskt, var tex Chaplin då nazist när han spelade Hitler?
The blackface routine från 1950. Vad är skillnaden när en afroamerikan, en afrosvensk eller en vit man målar ett sterotypiskt svart ansikte? hmmm?
Fazerförpackning, numera borttagen, men fanns fram till 2008. Är den ok?
mvh En tjej som just sluppit sin feber men kokar ändå!
Läs vad konstnären själv skriver:
Varken min tårta eller kulturministern är rasistisk
Spotify-lista med bara bra musik du inte visste att du behövde!
Min mest nedkokade spelista någonsin? Kolla in tidningen Metro imorgon för att se när den gjordes…
◍◎● Ⓝaⓓjas fö®fest ◉◌◍◎●◐◓◕ www.NadjaInAbsurdum.tumblr.com
Ni kan boka mig, eller något av mina dj-projekt:
Socker för Min Honung med mig och Frida Stålnacke, (“Systrarna Stålnacke” m.m.)
(vi spelar tematiskt, ett nytt tema varje gång, och har gästartister som sjunger en egen version av en låt på temat. Vi spelar blandad musik med en grund i northern soul, skitig 60-tals r’n’b men också modern pop och elektronisk musik.)
mail: sockerforminhonung@gmail.com
©-Exempellåtar “So©ker för min Honung” tema Sweets for My Sweets -©
eller House of Raging Women, med Moa Eriksson Sandberg (Vi har bl.a. spelat på Sthlm Wrestlings galor på Kruthuset m.f.l ställen och burlesquefestivalen Burleskapader, samt “Fröken Frauke presenterar La Belle Paris” på Nalen, M.a.o kan vi både spela elegant, coolt eller hårt! Vår specialitet är fransk musik, som jag samlar på vinylsinglar med, men vi kör en blandad kompott med den musiken vi älskar.) Vår facebooksida: https://www.facebook.com/DjsHouseOfRagingWomen
nadja_von_bahr at yahoo.com
Tårtskandal på Tårtskandal! Min egen skandaltårta “You Want a Piece of Me” från 2004
Sedan gjorde jag tårtan som en performance på utställningen “Spelar Roll, en genusproblematisk utställning” på Galleri Monitor i Gbg, år 2004. På utställningen sålde jag tårtbitar för 20 kr st. Och ja, det var mig själv/ bilden av mig själv jag sålde.
Och precis som med Makode Lindes tårta, så var själva ätandet av tårtan, dvs de konkreta konsumerandet av bilden och därför kroppen som den symboliserade, som var centralt. Jag var väldigt intresserad av blickteori och åskådarens roll i förhållande till konstverket (se tex Judith Butler och begreppen “the spectator” och “the gaze”) då, 2004.
Fick sedan prata om detta verk, samt annat jag gjort i P3s Frank i en timmes livesändning, och blev även intervjuad av tidningen FEMKUL (som sedan blev nättidningen FUL).
En komisk detalj var att när jag fick prata i Frank i P3 så presenterade de mig som att jag bodde med mina två siameskatter, utan att nämna att jag hade sambo, rollen som feminstisk konstnär /crazy cat lady var kanske mer förväntad än glad flickvän. Så direkt efter direktsändningen ringer min pappa och frågar om vi gjort slut…
Men innan jag gjorde min performance i Gbg blev tårtan censurerad på utställningen “Breakfast Club” i Stockholm där den skulle varit med. Detta p.g.a de i sista stund fick kalla fötter, p.g.a. kontrovers med performanceartist året innan som varit för utmanande… min egen #tårtgate
Tautologi (“samma tal”) är inom stilistiken en omsägning av samma sak, ibland populärt kallat tårta på tårta eller kaka på kaka. Tex att sälja bitar med sig själv på, och säga You Want a Piece of Me. ;)
EDIT igen: läs även här om att arbeta med symbolik som missförstås:http://nadjainabsurdum.tumblr.com/post/3722054418/its-like-a-jungle-sometimes-it-makes-me-wonder-how-i
Jag arbetar alltså inte med så här tydligt feministiska ämnen längre. Numera är jag bara konstnär. Feminist. Kvinna. I den ordningen. Och har många andra intressen och intressanta ämnen att arbeta med. Dessutom. Min senaste utställning på temat Minne och identitet… www.nadjavonbahr.tumblr.com
Och så ett litet soundtrack till. Fattar Britneys känsla av att alla vill ha en bit, men ingen förstår, och det gör nog Makode Linde också idag
Därför är Makode Lindes könsstympningstårta årets största svenska konstögonblick | Johan Wirfält
rodeo.net
[…]”Kort rekapitulation: När KRO i helgen firade 75-årsjubileum och World Art Day på Moderna museet bjöds det på konstnärlig kakfest. En av födelsedagstårtorna bakades av Makode Linde, en av Sveriges intressantaste unga konstnärer och en ivrig omsättare av postkolonial teori i klatschiga konstverk. Så även denna gång – hans tårta hade formen av en karikerad svart kvinnotorso där Linde (som själv är svart) stack upp sin skalle genom bordet och fungerade som huvud, sminkad i blackface.
Runt omkring stod kultureliten och skrattade.
Tårtan och Lindes blackfacesminkning refererar ju till klassiska, rasistiska stereotyper. Kulturministern deltog, hon är en rasse precis som hela KRO-bunten, alltså? Nja. Låt oss ta ett steg tillbaka. För vad är det som händer där, på 75-årsfesten på Moderna museet?
Vad handlar konstverket egentligen om?
För det första har det en fysisk del, jag talar nu om själva tårtan. Den liknar en kvinnokropp och ska skäras från skötet och uppåt, knyter alltså an till könsstympning. Samtidigt blir den karikerade svarta tårtkroppen en sorts spegling av en västerländsk syn på kvinnlig omskärelse som någonting exotiskt – som om kvinnoförtryck vore ett specifikt afrikanskt problem, frikopplat från maktstrukturer som har lika tydliga men annorlunda uttryck även på våra breddgrader.
Men dessutom har Makode Linde gett verket en större dimension, en sorts postkolonial performancenivå. Det är här jag tycker att den verkliga briljansen ligger. KRO:s gäster är antagligen en av de vitaste skaror människor du kan samla under ett kulturinstitutionstak en söndagseftermiddag i Stockholm. Varje gång någon av dem skar sig en tugga av tårtan gallskrek Linde – som om han blev stympad bit för bit.
Tårtan var en rasistisk stereotyp, ja. Men den vändes direkt mot en av de grupper som historiskt bär tyngst ansvar för att sådana rasistiska stereotyper uppkommit, nämligen den europeiska högborgerligheten. Vad vi ser i klippet ovan är med andra ord skövlingen av en kontinent – gestaltad i socker, grädde och glasyr i ett rum på Skeppsholmen.
Den poängen kunde inte illustreras tydligare än av Lena Adelsohn Liljeroth. Till TT säger kulturministern att hon ”ombads skära upp en tårta”. Det låter med andra ord som om Makode Linde hade planerat hennes medverkan – som symbol för vitt, övre medelklassetablissemang är hon ju närmast oöverträffad. Det var, som konstnärens chefredaktör Anders Rydell twittrade, ”en listigt gillrad konstnärlig musfälla”.
Under dagen har den fällan slagit igen – och det med besked. Afrosvenskarnas riksförbund kräver alltså Lena Adelsohn Liljeroths avgång, enligt ordföranden Kitimbwa Sabuni har kulturministern deltagit i en ”smaklös rasistisk manifestation”. Samtidigt har Moderna museet JO-anmälts av en privatperson som vill att att ”de beslutande skall ställas till ansvars för detta vidriga jippo”.
Det är märkliga reaktioner. […]
EDIT: den här reflektionen fr twitter är dock mycket beaktningsvärd: “I understand the intent, but he clearly didn’t account for his own privilege as a man or as an Afro-Swede over African women.” Grace @graceishuman
Så hoppas debatten kommer att sansas och faktiskt leda till en nyttig diskussion i slutändan.
En mycket viktig del i att hans verk funkar, är att han själv deltog i det, och att publiken som skar upp den var vit och tillhörde den sk kultureliten. Min tårta åts dock mest av konststudenter.
When did this become less judgemental than that?
(Med anledning av x-antal virala bilder på sociala medier) Ok allihop, feminsister, kvinnoälskare och kvinnohatare, när ska vi acceptera alla kroppar? Det är väl inte svårt att räkna ut med lillfingret att bara för att viss reklam använder nedbantade modeller, så gör det det inte lättare att se ut som Marilyn Monroe? Hatar att säga det uppenbara.
Denna meme är dock jättekul!
Paris is Burning at The Judson Church – en skruvad mix av voguing och grekisk tragedi
En av mina första genomarbetade blogginlägg var “Strike a pose, there’s nothing to it, vogue, vogue, vogue, vogue” som handlade om vogue-ballkulturen och filmen Paris is Burning, som jag nu uppdaterat med funkande länkar igen. Läs det! Kolla sen hela Paris is Burning klippet!
I onsdags fick jag i sista sekund en biljett till föreställningen : Paris is Burning at The Judson Church på Dansens Hus i Stockholm.
Föreställningen är en samtida dansversion av den grekiska tragedin, framfört av fem manliga dansare. Här utforskas länken mellan voguing och den antika teatern där män spelade både kvinnliga och manliga roller.
Foto: Bengt Gustafsson
I samtalet efter föreställningen berättade koreografen och dansaren Trajal Harrell varför han valt just det antika dramat om Antigone för att para med voguekulturen. Det var på sin tid ett mycket politiskt drama, som tog upp kvinnors rättigheter, och som kunde göra detta genom att alla skådespelare, som var brukligt då, var män. Alltså var det män som iklädde sig rollen som kvinnor, för att diskutera könsroller! I ett antikt drama! Självklart var måste det vara med i en moderna dansföreställning som använder sig av voguekulturen!
Paris is Burning syftar på dokumentärfilmen med samma namn. Filmen skildrar subkulturen ”ball culture” i New York på 1980-talet. Ball culture utvecklades från 1960-talets balsalar (ballrooms) i Harlem där afro- och latinamerikanska homosexuella, bisexuella och transpersoner möttes och tävlade i bland annat olika genrer av drag. Dansen voguing, med sina modelliknande poser, har sitt ursprung därifrån.
Dansarna är alltså skolade moderna dansare, inte självlärda vogue-ball dansare. Men de gjorde det så otroligt bra, respektfullt och innerligt! De lyckade inte göra mig besviken på någon punkt. (Möjligtvis borde de lagt in en paus för vin, smörgås och cigaretter…)
Koreograf: Trajal Harrell. Dansare: Rob Fordeyn, Trajal Harrell, Thibault Lac, Stephen Thompson, Ondrej Vidlar
Jag blev så otroligt glad av den här föreställningen att jag var tvungen att gå hem och dansa och prova guldlaméklänningar framför spegeln. Den var både smart, (full av populärkulturella referenser man kunde fnissa åt, samtidigt könspolitisk), vacker, medryckande och stenhård. Plötsligt är jag frälst på modern dans! Och efteråt hade jag chansen att få prata med koreografen Trajal Harrel och dansaren Thibault Lac, som var väldigt förtjusta i Sverige och det mottagande modern dans får här. Jag passade även på att fråga Trajal varför han inte hade rollen som “the Mother of the House”, och då höll han med om att han ju var den riktiga “mamman”, dvs ledaren /koreografen för denna grupp ;) . Jag hoppas, hoppas att de mycket snart blir bokade att komma tillbaka! Tex hoppas jag att någon ordnar en burlesque vogue-ball…
Hanna Fahl skrev om voguekulturen och denna föreställning i söndagens (8/4) DN kultur, men jag har inte hittat den på nätet än. Men läs artikeln när den läggs ut om du inte redan har gjort det, den är bra.
och precis när jag funderade på vad jag skulle skriva i detta inlägga börjar alla i Simpsons dansa Vogue på Moes bar på Tv…, hihi
Nadja von Bahr, fotograf och konstnär bosatt i Stockholm.
